Travelfood

Min första “södern-resa” var till Cypern, när hela skolklassen reste till Ayia Napa för att koppla av efter att studentskrivningarna var avklarade. Innan dess hade jag aldrig varit utanför Norden. Efter den resan har jag inte varit till Cypern så det är svårt att tänka sig om ön skulle göra ett stort intryck nu, men då var allt nytt och exotiskt. Redan att åka flygplan var en upplevelse och landningen på Larnacas flygfält likaså. Medelhavets vågor, de vitkalkade husen, det torra gräset, alla asfulla turister, ja allt var fantastiskt och nytt!

En dag hyrde vi motorcyklar och åkte till Limassol och bergen och ännu denna dag är jag glad över att jag inte behövde köra på de slingrande vägarna utan satt snällt bakom en modigare klasskamrat. Troodos-bergen ungefär i mitten av ön är klart det allra vackraste som Cypern kan erbjuda. Där finns inga spår av turister utan små bergsbyar lever vidare som de har gjort i århundraden.

Vi gjorde också en utflykt till landets huvudstad, Nicosia, som otroligt nog är en delad stad på samma sätt som Berlin var i tiderna. Den delade staden är unik och det är en situation som faktiskt kan förändras så det kan löna sig att åka dit för att uppleva stämningen. I praktiken går en stadig mur rakt genom staden och på muren patrullerar soldater, som jag ärligt sagt inte vet om de bevakar gränsen lika intensivt som berlinarna gjorde innan den muren föll. Jag har ingen aning om hurudan Cypern är på den turkiska sidan av ön, eller om turkcyprioterna är annorlunda i norr än i de självständiga södra delarna. I själva verket lärde vi oss knappt något om cyprioterna överhuvudtaget, eftersom vi befann oss mest på en turistort bland andra turister.

Den cypriotiska maten är i praktiken samma sak som grekisk mat. Vi smakade på mezé-bord (små kalla förrätter såsom dolmades – malet kött i vinblad samt fisk i vinägerblandningar), souvlaki, kleftiko (lammkött) och moussaka.

Cypern, Europa, mat, reseupplevelser, resor