Maa Country Land,På svenska,Yleinen
Thailand har snabbt vuxit till ett av finländarnas favoritresemål på vintern och orsakerna är många. Landet är varmt, tämligen tryggt, förmånligt och betjäningen är vänlig. Det är ofattbart att ett helt folk kan le så vänligt och trovärdigt åt alla oss som kommer dit med våra behov och bekymmer som säkert känns banala för dem. Att hälsa och tacka på thailändskt vis genom att sätta handflatorna mot varandra och böja på huvudet är verkligen lugnande och visar på ömsesidig respekt. Jag kan dock inte förstå att thailändarna är lika intresserade av att flytta till oss som vi är att flytta till dem.
Under flera resor har vi använt oss av Bangkok som knutpunkt till resor i Thailand och Sydostasien. Det är ett nöje att bo i något av de många hotellen vid Shilom Road och åka båt längs Cha Phraya-floden innan man fortsätter till nästa destination. I Hua Hin finns Takiab-kullen, som jag gärna lyfter fram med sina apor och en enorm gyllene Buddha. Åker man till Patong Beach i Phuket rekommenderar jag att man åker på en endagsutflykt till Phang Nga-bukten för att se grottemplet Wat Suwannahuba, James Bond Island och en flytande marknad.
Thailändsk mat är mångsidig och det finns många klassiker som man kan smaka på i våra hemländer både som frysmat, i etniska restauranger eller genom att göra dem själva med hjälp av färdiga currysåser. Ingenstans smakar thailändsk mat dock så bra som i de vanliga gatuköken i Thailand. Tom yum-kycklingsoppa med kokosmjölk är kanske den mest kända, men även green curry, cashew sauce, fish sauce och ingefärafisk är bekanta för oss alla. Vid kustorterna lönar det sig att betala lite mera för att smaka på hummer, vilket man skulle få betala enormt mycket mera för i Europa.
För mig är dock det mest minnesvärda i Thailand-resorna de glada barnen i den lilla fattiga skolan på landsbygden. De mötte oss med teckningar som foreställde drakar och färggranna fiskar, när barnen i Europa tecknar hundar och katter. En annan var den glada kvinnan som jobbade på sin ananasåker och hon var nöjd med det minimala kilopris som ett multinationellt bolag betalar åt henne. Enligt henne var alternativet att sälja ananasen vid vägrenen till ett högre pris men med en större sannolikhet att frukten hinnar bli oätlig innan den säljs.
Asien, mat, reseupplevelser, resor, Thailand