Travelfood

Trots relativt snabba och billiga flyg till Japan tog det många år innan jag samlade mod att åka till det exotiska landet. Kulturchock, dyra priser och komplicerade praktiska researrangemang avskräckte mig länge, men inget av dessa visade sig vara något problem. Det gick lätt att äta lokalt och mycket för så pass lite som 500 yen/dag. En massa praktiska svårigheter dök upp under resan, men allt ordnades lätt, och med en artig japansk bugning. Guideböcker skriver mycket om japanska seder och hur man oavsiktligt kan göra oartiga gester, men i själva verket tittar japanerna varken på varandra eller på främlingar, gaijin. Inte ens fastän man skulle klä sig uppseendeväckande i individualistiska manga- eller anime-kostymer, vilket många gör.

Vi reste till Tokyo i september och genast från flygplatsens tågtransport till centrum såg man risfält och mörka skogar, som snabbt byttes ut mot skyskrapor. Senare tog vi ett supersnabbt tåg (shinkansen) till Osaka, och satt på högra sidan för att se Fuji-berget, men en taifun skymde utsikten! Tokyos höjdpunkter var inte de otaliga shinto-templen, utan den futuristiska konstgjorda ön Odaibo samt Akihabara-stadsdelen med elektronik- och manga-kultur för främst unga män. Under veckoslutet var området avstängt från trafik och alla shoppade till musik på en sjufilad trafikled. I väst anser man att man bromsar handeln om man inför begränsningar i bilismen!

Tokyos metro visade sig vara en mardröm! Den offentliga transporten omfattar flera olika tåg- och metro-bolag, som konkurrerar sinsemellan. Om man köper en dagsbiljett eller värdebiljett med byten, blir det en stor sannolikhet att man trots allt använder en linje, som inte omfattas av just den biljetten, varmed den visar sig vara värdelös. Visst finns det biljetter som omfattar allt, men visst känns det komplicerat. I gatubilden finns också kartor, men de är ofta uppochned, så kontrollera vart norr pekar! Trots detta finns det massvis av information på engelska så man klarar sig nog. Även med WC-stolarnas otaliga knappar och funktioner! Och trots att alla har bråttom, pratar INGEN i sin mobiltelefon i metron. Det om något visar på en civiliserad kultur.

Japansk mat är ALLTID god, så man kan inte göra fel val i en restaurang (förutsatt att man inte är allergisk mot något). I skyltfönster finns oftast portionerna uppvisade i modeller av plast. Allt det som vi har smakat på i japanska restauranger i våra hemländer, finns också här men smakerna är mycket mera intensiva. Det gäller välbekanta rätter såsom sushi, nigiri, sashimi, friterad tempura, sukiyaki-gryta, yakitori-grillspett, udon-nudlar, ramen-soppa, miso-soppa, wasabi-krydda, Kobe-kött, sake-alkohol och alla tänkbara skaldjur. Maten beställs inte in i stil med ”kycklingschnitzel” eller ”en halv kyckling”, utan man beställer en kycklingnacke, kycklingskinn eller kycklinglever osv., och det grillas på spett till yakitori. Jag åt också en lokal specialitet, rökt ål (unagi) med ris och det var gott. Kastanjebakelserna hör till mina söta favoriter. Det fanns rikligt med råa och grillade skaldjur, och det är bara att pröva utan fördomar. Allt är färskt. Den ökända, giftiga blåsfisken (fugu) smakade jag inte på.

Asien, Japan, mat, reseupplevelser, resor