Travelfood

Lissabon är en verkligt vacker stad som på många sätt påminner om San Francisco. I båda städerna finns branta kullar, spårvagnar och en bro som ser ut som en kopia av varandra. I Lissabons arkitektur ser man spår av en stormakts förflutet och i alla fasader och kakel ser man en stor hantverksglädje. I den närliggande staden Sintra finns flera borgar och slott med rikliga detaljer i statyer, fönster och mosaiker.

Lissabons kommersiella kvarter befinner sig i en dal mellan de två anrika kullarna Barro Aixho och Alfama. Alfama är den mest kända pittoreska stadsdelen med gamla hus och borgen Castelo de São Jorge medan Barro Aixha är mera bohemisk och slitet, men från vars små kvarterskrogar ekar melankoliska fadosånger.

I sjöfararnas land äter man naturligtvis fisk. För det mesta serveras grillade sardiner eller torsk, bacalhau, i många olika former. Själv tyckte jag att det var mera smak i sardinerna än i torsken. Restaurangerna serverade också en hel del lamm och i gryta var köttet mustigt och gott! Till efterrätt äter man Belem-bakelser, som innehåller en sorts vaniljpudding.

Förr kändes det som om Portugal var väldigt avlägset, vid sidan av Europa och stora Spanien på vägen om man ville nå Lissabon med tåg. Även Finland är avlägset sett från Centraleuropa så vi hade något gemensamt med portugiserna. Ändå känns landet väldigt europeiskt och solidariskt utan att folket gör ett stort väsen av sig. De sorgliga fadosångerna härstammar från fattiga omständigheter men ändå är de inga klagovisor. De berättar om hårda öden men också om överlevnad. Det är lätt att besöka Portugal och lätt att vara där och röra sig till olika delar av landet. Dessutom är det lätt att kommunicera med lokala på till exempel engelska.

Europa, mat, Portugal, reseupplevelser, resor