Travelfood

Redan från flyget ser man att Myanmars (fd Burmas) huvudstad Yangon (fd Rangoon) befinner sig vid Irrawaddy-flodens enorma delta. Små jordbruk syns överallt. Innan flyget hade jag dock fått oroa mig för om jag skulle komma in i landet med transitvisum, eftersom ambassaden aldrig svarade på mina förfrågningar. Väl framme gick allt dock bra, men med turistvisum.

Yangon känns som Thailand för 15-20 år sedan: fylld av rökig luft och stora byggnadsprojekt, leende människor, en intetsägande offentlig transport som leder till enorma förseningar på landsvägen. Eftersom Yangons befolkning blir snabbt allt mera välbärgad, leder det allt större bilantalet till allt större stockningar. Vid rusningstid tog den 10 kilometer långa resan mellan flygfältet och centrum 1,5 timmar. Yangons största sevärdhet, Schwe Dagon-pagoden är verkligen enastående med stora stupor och guldtäckta kupoler. Stadens koloniala byggnader har renoverats och ger staden en säregen prägel. Staden är verkligen under stora förändringar.

Myanmars mat påminner om Indiens currysåser men med thailändska örter och smaker. En specialitet är fermenterade teblad, som ger till exempel sallader en speciell smak, som jag inte ens kan beskriva.

Myanmars mest kända sevärdheter, tempelområdet i Pagan och den gamla staden Mandalay, blev ännu denna gång osedda. Ett sätt att nå dem vore med en gammal, långsam tåglinje. Denna gång valde vi istället att uppleva tågexotik genom djungel med den bekvämare linjen Bangkok-Chiang Mai. Det nattåget visade sig dock vara mitt livs kallaste resa, för tågvagnens iskalla luftkonditionering gick inte att justera!

Asien, mat, Myanmar, reseupplevelser, resor, Thailand