Travelfood

Ett land med en massa turismpotential: orörda sandstränder längs tusentals öar, som badar i sol och värme, leende språkkunniga lokala och god mat? Filippinerna har allt detta men ändå känns det som om turismen är i barnaskorna ännu, lite som Thailand för 20 år sedan. Överallt byggs stora hotellkomplex bredvid höckel, som ännu inte gett vika, och stränderna köps upp av konglomerat, vilket leder till att lokala inte har tillgång till sina strandremsor längre.

Vi tillbringade tid endast vid Cebu, på Mactan-ön, i Lapu-Lapu i ett hotell, som var klart avskiljt från lokalbefolkningen. Visst var det skönt vid poolen och havet, men när vi trotsade portvaktens oro och gick till höckelbyn, där hotellets personals familjer bodde, möttes vi av leende människor som satsade allt på sina stridstuppar, som en dag förväntas hämta rikedomar åt dem. Vi tänkte inte ens på möjligheten att besöka storstaden Manila. Möjligheter till snorkling och havsdykning med spindel-liknande båtar finns överallt längs kusten. Nackdelen för både turister och lokala är en ständig oro över ruinerade resetidtabeller i ett land, där tyfoner, vulkanutbrott med flygaska eller andra katastrofer kan stänga flygfält för flera dagar. Vi oroade oss för att bli isolerade på grund av den tropiska stormen Usman, men vi drabbades trots allt inte av stora störningar.

Vi har alla hört om filippinsk arbetskraft, som utnyttjas med minimala löner och svåra arbetsförhållanden överallt i världen. När man ser de vänliga, leende lokala i deras hemland, blir man arg över att just deras förhållanden kan vara så svåra att de tvingas till emigration och praktiskt taget slaveri. Deras språk låter som en lekfull blandning av lokala dialekter, spanska och engelska. Denna lekfullhet syns också i Pinoy tv-program samt i deras radioprogram, där talet kompletteras med ljud som kan beskrivas som verbala emoji-inslag.

Men tack vare emigranterna har vi möjligheten att bekanta oss med det utmärkta filippinska köket i allt högre grad än tidigare. Om du inte har besökt en filippinsk restaurang ännu så rekommenderar jag det varmt! Smaka på pork adobo (en sorts pulled pork-stuvning med kokt ägg) eller pork sisig (kryddigt malet kött med ägg och ris) eller varför inte tonfisk sisig. Vid kusten får man förstås fisk och seafood: vi smakade på fylld krabba och grillad pucit (bläckfisk). Till frukost åt jag en dag tocino sisig (rödfärgade grisstrimlor med ris). Hemma har jag fått smaka på binatos (majs), daing (sik med mungbönor och salsa), kare kare (oxbringa med bönor och aubergin), talbos (stuvade grönsaker) och okoy-plättar. Den överraskande goda grisnacke i blodsås kryddad med ingefära går under namnet pork dinuguan.

Asien, Filippinerna, mat, reseupplevelser, resor