År 2020 blev det plötsligt omöjligt att resa. Koronakrisen var för min del dock inte en plötslig käpp i resehjulet utan snarare en kulmination i svårigheterna med en fungerande turism. Redan innan koronan hade samhället klart sagt att oron för klimatet och jordens framtid gör flygresandet till en syndabock. Hur skall man resa utan att belasta samhället?
Mina senaste resor hade varit fyllda av stress. Flygresorna hotades av strejker, flygbolagens ekonomiska kriser, ändrade flygtider som gjorde transit-tiden försvinnande liten, ändrade politiska situationer eller extrema stormprognoser. Plötsligt kändes resandets svårigheter besvärligare än det behag som resandet ger. Som självständig resenär hade jag inte betalat de extratillägg och specialförsäkringar som reseagenterna hade marknadsfört. Varje gång flygresandets ovan nämnda svårigheter inträffade fick man stressa över tanken med förlorade pengar, omöjliga flygförbindelser, förlorade semesterdagar och ruinerade tidtabeller. Till min stora besvikelse började svårigheterna även drabba hotellbokningar. Jag har använt mig av en av världens största hotellboknings-sajter som även lockat användare med ett stamgäst-program. När koronan gjorde resandet omöjligt gick det inte att avboka ett förhandsbetalt hotell så att man fick pengarna tillbaka. En gång tidigare hade jag anlänt till mitt resmål utan att det förhandsbetalda hotellet ens existerade! Hotellbokningsgiganten betalade inte de tilläggskostnader som de plötsliga nybokningarna medförde. Trots att hotellet inte existerar vägrar boknings-sajten att ta bort bokningsmöjligheterna till övernattningsplatsen, kanske för att de betalar för att få vara på bokningsplatsen?
Jag har besökt 97 vackra och intressanta länder på jordklotet. Vilken tillfredsställelse skulle det ge om jag översteg 100-gränsen? Knappast mycket. Om jag reflekterar vad det är som driver mig att resa kommer jag till många faktorer som går att ersätta med alternativa lösningar. Om jag vill bekanta mig med exotiska kulturer och människor, kan jag bekanta mig med invandrare och flyktingar i mitt hemland. Om jag vill uppleva värme och ljus under den mörka årstiden kan jag köpa ljuslampor eller besöka en bastu. Om jag vill smaka på exotisk mat kan jag besöka en temarestaurang eller köpa kryddor och ingredienser till en egenlagad rätt från en närbutik. Om jag vill se vackra vyer kan jag titta på en bildserie över Internet eller ett reseprogram på TV, ibland till och med tredimensionellt! Varför förflytta sina kroppsceller över tidszoner och tusentals kilometer med utmattande metoder längre?
Både hotell- och flygbolag måste kunna erbjuda pålitliga tjänster. Tidtabeller måste hålla och tjänstepaletten måste beskrivas väl i förväg, till exempel över Internet. Marknadsföringen av dessa tjänster måste poängtera de faktorer som man inte på ett lätt och behagligt sätt kan njuta av helt enkelt genom att stanna hemma. Annars vill ingen betala längre för att uppleva turismens baksida, alltså stressen och belastningen kring själva resandet. För den baksidan börjar väga allt tyngre i jämförelse med det härliga i att åka iväg. Vissa säger att kroppen är gammal men sinnet är ungt. Man är alltså virtuellt ung. På samma sätt kan man med moderna hjälpmedel säga att man med sina sinnen har besökt Patagonien eller Shangri-La utan att ha förflyttat sin gamla kropp till dessa platser. Eller finns det någon bra kompromiss mellan valet att resa eller att inte resa?
