Travelfood

Förstaintrycket av bolivianerna är att de är kanske de mest allvarliga folken i Sydamerika. De klär sig gärna traditionsenligt och är inte lika pratglada och gestikulerande som sina grannfolk. Och det passar oss finländare väl, eftersom vi är rätt likadana! För mig som inte talar spanska väldigt väl är det alltid lika trevligt att märka att de lokala vill försöka förstå mig på deras bristfälliga engelska och min knaggliga spanska, och det är något som är mera sällsynt i Spanien.

Jag intresserade mig för Bolivia när jag upptäckte att Copacabana vid Titicaca-sjön är lätt att nå med buss från huvudstaden La Paz. Det hade visat sig vara svårt under en tidigare resa till Peru, då jag tänkt nå den peruanska biten av Titicaca. Under bussresan korsar bussen Ticuina-viken på en anspråkslös flotte och det var en spännande upplevelse! Lyckligtvis var flotten inte gjord på den vass, som hela öar byggts på vid den magiska sjön.

Jag trodde inte att jag skulle drabbas av höjdsjuka längre, då jag klarat mig bra utan den i andra högt belägna länder såsom Schweiz, Peru och Nepal. Men i La Paz fick jag en oförmåga att röra mig, en blixtrande huvudvärk och hjärtklappning. Så tag höjdsjukan i beaktande när du planerar en resa till La Paz. I de branta backarna i det högt belägna La Paz lönar det sig att skona sin kondition med att använda den lokala metron, som i praktiken är ett system med linbanor! Det känns faktiskt som om staden befinner sig uppe i molnen!

Boliviansk mat liknar grannländernas kök och baserar sig på råvaror som växer i Anderna. Det betyder främst potatis, och det finns både gula och blåa knölar. Själv åt jag ajiaco, som är en soppa baserad på potatis och guasca-örter. Dessutom åt jag (peruanskinspirerad) lomo cerrado, som är en sorts lövbiff samt vitlöksstekt forell, som sades vara från Titicaca-sjön. Istället för typisk peruansk pisco sour, valde smakade jag i Bolivien på maracuja sour, och den tropiska fruktdrinken var riktigt god.

Bolivien, Latinamerika, mat, reseupplevelser, resor