Travelfood

Kanarieöarna ses ofta som en ögrupp som sålt sin själ åt turismen, ett turistparadis där lokala betjänar utländska besökare som intresserar sig för något annat än sol, värme, nöjen och internationell mat. Det gjorde även jag och mitt första besök till öarna var rätt sent i mitt liv. Och visst hittade jag mycket annat än turisttjänster!

Redan under resan från Las Palmas flygfält till destinationsorten blev jag överraskad av den dramatiska, karga naturen som fylls av mjuk vulkansten, små buskar och präktiga kaktusar. Ravinerna påminner faktiskt om Grand Canyon! Förr grävde man grottor i de mjuka bergen. Sanddynerna i Playa del Ingles är verkligt unika och inte ens i Egypten har jag känt mig så nära Sahara-filmernas ökensand som där. Huvudstaden Las Palmas är rätt tråkig och utbredd över en udde så att man lätt irrar bort sig. Fiskebyn Mogan är pittoresk och ett perfekt utflyktsmål.

I turistorterna finns något för alla: barnfamiljer, gays och olika nationaliteter hittar alla sina egna ghetton och favoritrestauranger. Pensionärer finns överallt. Alla betjänas av vänliga, lokala som verkligen får oss att känna oss välkomna, vilket är anmärkningsvärt då turisterna är så många och har funnits i deras liv så  länge. Det är mycket lätt att vara turist i Kanarieöarna, och det är uppfriskande bland alla utmanande destinationer.

I Kanarieöarna finns internationella restauranger för var och en. Till spanska specialiteter räknas bläckfisk, lammrätter och grillad fisk. Den mest kända kanariska specialiteten är säkert potatis i orangefärgad ”eldig” mojo-sås. Personligen vill jag också lyfta fram en dryck, honungsrom, som värmer oss i våra hemländer långt efter att Kanarieöarnas värme lämnats bakom oss.

Europa, Kanarieöarna, mat, reseupplevelser, resor, Spanien