Travelfood

Det är en fröjd att få skriva om mitt favoritland! Det är svårt att säga helt klart vad som gör att Kroatien stiger över alla andra länder, men det är lätt att ge exempel. Det klarblåa Adriatiska havet med dess soliga och väl bevarade öar, det oemotståndliga Dubrovnik, den goda maten, den billiga prisnivån, ljuset som reflekteras från de vita klipporna, fungerande infrastruktur, servicenivån eller de lokalas tjänstvillighet som dock inte minskar på deras stolthet. När vi köpte en paketresa till Split utan att i förväg veta vilket hotell vi kommer till, blev vi förskräckta när researrangören satte oss på en katamaran som förde oss bort från Split. När vi följande dag bekantade oss med den okända, verkliga destinationen, den lilla byn Jelsa på ön Hvar, förstod vi snabbt att vi kommit till paradiset.

Längs den dalmatiska kusten slingrar sig Makarska Riviera, små fiskebyar med klippiga stränder, ända till Dubrovnik, staden med orange-färgade tegeltak och vita byggnader. Innan Dubrovnik överträder man dock ett litet band av bosniskt territorium, som är den enda lilla kontakten med havskust som Bosnien-Hercegovina har. Dubrovnik i sig är fylld av turister och för dem som inte är så förtjust i andra turister, finns det många andra städer som liknar Dubrovnik längs kusten men som är betydligt lugnare. Kroatiens huvudstad Zagreb är också vacker men kanske inte bland de mest välkända i Östeuropa.

Kroatisk mat är härlig. Om man besöker öarna, äter man förstås mycket fisk, men hur kan grillad fisk i Kroatien vara så mycket godare än i andra delar av Medelhavet där fiskrätterna är också goda? I Dubrovnik åt jag svart risotto, som får sin färg av bläckfiskars black, men också bläckfiskens kött är god i kroatiska ratter. Vi åt också grillade lammkotletter och cevapcici, som är små spett med malet och kryddat kött. Till efterrätt räckte ett glas lokalt Prosek (fruktvin) gott och väl.

Vi besökte Kroatien första gången tio år efter det förödande kriget mot Serbien. Kroatien drabbades inte lika hårt som Bosnien, men man kunde ändå se spår av kanonskott i Dubrovniks murar och man kunde också se krigsveteraner med ett ben eller en arm. Det var tydligt att kroaterna såg framåt och att de såg goda relationer till turister och andra länder som en bra sak. Å ena sidan är det tråkigt att Kroatien som turistland ofta hamnar i skuggan av de stora Grekland och Italien, men å andra sidan betyder det också att landet fortfarande är en dold turistjätte som bara väntar på att få stiga upp i sin berättigade position.

Europa, Kroatien, mat, reseupplevelser, resor