Vi besökte Havanna under förändringarnas år och det syntes att kubanerna förväntade sig mycket av framtiden. Förhoppningsfulla förslag om olika tjänster visar på att man litar på marknadsföring även i ett socialistiskt land. En viss grad av stolthet syns ändå i arbetarna. För mig var det svårt att förstå att ett litet, fattigt land som Kuba utgjorde ett nationellt hot mot sin stora granne. Så visst är det på tiden att politiska och ekonomiska band knyts ihop igen.
Havanna är en sliten stad med rena och prydliga stadsdelar, samt smutsiga stadsdelar med enbart huskulisser kvar från storhetstiden. Och vilka hus det är! Färggranna, kolonialistiska byggnader med pelare och ornament. Och 50-talsbilar som majestätiskt och okuvligt kör i pastellfärger mellan de pastellfärgade husen!
Kubansk mat är kanske mera känd och smaklig i Florida än vad den är i Kuba. Vi åt kött och bönor, samt kyckling och bönor. Vid stränderna får man billiga fisk- och hummerrätter. Matsedlarna är oftast bara riktgivande för det råder verklig brist på matvaror. Mera speciella är säkert den kubanska rommen samt cigarrerna, som jag köpte först på flygfältet för att avnjutas hemma. Till matdryck är det lättare att få cocktails baserade på rom än vanligt vatten. Dricksvatten är en verklig bristvara, och dyr! Oftast följer levande, vibrerande salsamusik till din restaurangmiddag i Havanna.
Från Finland är det lätt att åka till Kuba på en charterresa. Man behöver inte bry sig om visum, avfärdsskatt, krångliga polisanmälningar eller andra byråkratiska bromsar. Men redan i systemet med turist-peso och lokal peso finns det tillräckligt att hålla reda på. Allt detta kommer dock att förändras när allas relationer till det varma, vackra karibiska landet normaliseras. Risken är dock att den dagen ser Kuba likadant ut som alla de andra karibiska öarna utan den särprägel som gör landet intressant just nu.
Kuba, Latinamerika, mat, reseupplevelser, resor
