Travelfood

Vi anlände till Vientiane efter ett Thai-inrikesflyg till Udon Than och fortsatte med bil till gränsen. Efter några gränsposteringar med olika avgifter för var och en, anlände vi till Laos huvudstad. Vientiane är ingen speciellt intressant stad men vi bodde hos en vän och njöt av den avkopplade laotiska livsstilen.

Allt i Laos verkar kretsa kring Mekong-floden och visst är den imponerande. Speciellt vacker är den i den forna huvudstaden Luang Prabang när man sitter vid floden och äter god mat i doften av nybakad fransk baguette och i tystnad utan bilbuller så att det enda ljudet kommer från klockor i ett närliggande tempel. Luang Prabang är en verkligt inspirerande stad med ett intressant kvällstorg med hantverk. Därifrån gjorde vi också en utflykt till de vackra Kuang Si-vattenfallen och resan dit med tucktuck genom den grönskande landsbygden var också fin. 

I Laos dricker man oftast Lao Beer och det verkar passa till alla maträtter. I den forna franska kolonin dricker man inte vin till maten. Jag smakade på lao laap, som är hackat kött och örter samt grillad Mekong-fisk. Thai-influerad mat såsom chicken green curry var också god. Till all mat serveras ett speciellt ris som kallas för sticky rice och det var verkligen lite klibbigt. En kuriositet var friterade gräshoppor och de smakade överraskande nog nötaktigt gott.

Av de sydostasiatiska länderna är kanske Laos det land som känns mest fräscht. Människorna känns autentiska även om de inte är överväldigande vänliga. Turismen har ännu inte etablerat sig så djupt som i Thailand och kanske de omgivande bergen svalkar folket i Laos. Kvällsluften kan dock inte beskrivas som fräsch i Laos av den orsaken att var och en bränner sitt avfall utanför husen när kvällsmörkret har kommit. Jag hoppas att den dagen då avfallsbränningen förbjuds, att laotierna inte löser problemet med att leda sitt avfall i Mekong-floden.

Asien, exotism, Laos, mat, reseupplevelser, resor