Travelfood

Malta är en solig ö mitt i Medelhavet och dess vitkalkade jord och stenar gör att husens vita fasader blänker i dagsljuset. Huvudstaden Vallettas många katedraler ger en religiös, exotisk stämning men det engelska språket gör ändå att landet inte känns lika avlägset som andra ställen i Medelhavet. Trots att ön är liten, är Valletta utbrett på ett stort område och till exempel hotellområdet St Julians är långt från den gamla stadskärnan. Bussnätverket är dock utbrett och vi åkte med offentlig trafik till inlandets Mdina, Rabat och de vitkalkade Dingli Cliffs.

Maltesisk mat är härligt god. I oktober är det rätt vanligt att man får en vitköttig lampuki-fisk i restauranger och speciellt med citron-smörsås var den utsökt. Vi smakade också på kanin i rödvins-vitlökssås, bragoli-köttrullader samt en sorts fläsksås med ärter. Timpana var en sorts lokal makaronilåda, härligt god även den!

Från Valletta kan man åka på en dagsutflykt med katamaran till Sicilien. Vi åkte till Pozzallo, varifrån en organiserad busstransport förde oss till den underbart vackra staden Taormina högt uppe på en bergssluttning. Därefter klättrade bussen ännu högre upp, till vulkanen Etna, där miljön, temperaturen och trädbeståndet var helt annorlunda än någon annanstans på ön. 

Det är tydligt att Malta tjänar en hel del på turismen, men ändå känns ön helt annorlunda än de typiska turistorterna i andra länder längs Medelhavets stränder. Som turist känner man sig välkommen bland de lokala även om man har en annan roll än vad de har. Turisterna samlas inte till ett ghetto med enbart turismtjänster som på så många andra ställen. Malta kunde gott vara ett föredöme för många nya turistorter när de vill bygga upp ett samhälle med lokala som får ett levebröd av turister utan att turisterna behandlas som mjölkkor på pengar.

Europa, Italien, Malta, mat, reseupplevelser, resor, Sicilien