Travelfood

Mina fördomar om denna ö var att det skulle vara smutsigt och kaotiskt som i Indien, men det visade sig vara fel. Under en lång bilresa till öns inre, såg jag knappast något skräp längs vägrenen och överallt var det grönskande och lätt att andas. Jag tillbringade dock väldigt lite tid vid havet trots att mitt hotell var i Negombo med vita sandstränder. Många säger att havet inte är särskilt rent och att det flyter en massa skräp vid stränderna. Man får hoppas att inlandets skräpfrihet inte betyder att det leds ut i havet.

Mitt främsta resemål var Sigirya, mitt i landet, som är en fästning på en klippa med lodräta väggar mitt inne i djungeln. Högt uppe bland ruiner och klippmålningar var vyerna enastående och luften betydligt svalare än på marken. För att komma upp till fästningen måste man klättra längs järnstegar som huggits in i klippan och det känns verkligen lite klaustrofobiskt även om stegarna inte vinglade alltför mycket.

Jag är ingen stor vän av indisk mat och det är vad man blir serverad i Sri Lanka. Den kycklingcurry som jag åt var dock god, för den serverades med en massa tillbehör, där det alltid finns något för alla. Det fanns maniok, pickles och papardam-riscracker. På kvällen behövde man bara leta efter det klappande ljudet av metall mot metall. Det var gatukiosker som serverade hackat rotibröd med hackat kött och hackade grönsaker i en kryddig sås direkt från stekpannor. Maträtten kallas för kottu.

Överallt såg man leende människor. Leende män bar på traditionella färglösa kläder såsom män gör överallt på jordklotet, medan leende kvinnor bar på de mest sprakande färger. Leendet svalnade inte ens när hotellet inte hittade min bokning och hotellet var fullt, utan ett rum ordnades i varje fall. Leendet försvann bara lite när en motorcyklist knuffades av min chaufför. När jag åkte från landet hade jag antagligen ett lika förnöjsamt leende som de glada Ceylon-borna.

Asien, mat, reseupplevelser, resor, Sri Lanka