Travelfood

Vi reste till Vietnam i december när det är varmt och torrt i södra Vietnam till skillnad från sommarens blöta monsunregn. Mellersta och norra Vietnam var inte inplanerat denna gång men Ho Chi Minh-staden (Saigon) och Mekong-deltat blev nog utforskat. Deltats främsta turiststad är Cai Be, som är känt för sina kanaler, flytande marknader och risfält. I dessa områden finns möjligheter att utnyttja allt det nyttiga som Mekong-floden för med sig. Vi reste också med katamaran till kuststaden Vung Tau, där man kan solbada och koppla av från storstadens myller.

Ho Chi Minh är ett stort trafikkaos med otaliga mopeder och få bilar. Mopedmyllret är något alldeles unikt och på bilder har jag sett att inte ens monsunregnens översvämningar kan stoppa myllret även om mopeden kör till hälften under vatten. Att gå över de mest trafikerade gatorna i Ho Chi Minh känns som ett självmordsförsök men vi överlevde! Som mest såg vi en hel sex-personers-familj på en liten moped: man, hustru och fyra barn. 

Vietnamesisk mat är känd så förväntningarna var stora och visst blev de uppfyllda! När indierna och thailändarna smaksätter sin mat med olika kryddblandningar och chili, smaksätter vietnameserna sin mat med örter. Pho-soppan är i praktiken en soppskål dit man lägger i grönsaker, nudlar och rikligt med aromatiska örter och så häller man varm soppspad på. Det som gör ingredienserna i vietnamesisk mat goda är såserna. Själv smakade jag på till exempel ingefärasås och fisksås. Min absoluta favorit var nog bung khao, som är plättar med gris, höna och böner samt örter i små rispapperspaket. Vietnamesiska vårrullar hör till det mest vanliga, medan grillad groda är mera exotiskt, men allt var lika intressant att smaka på!

Kommunismen är känd för att servicekulturen är så gott som obefintlig. Med byråkratiska arrangemang ordnar man så att alla har ett arbete med minimilön men ingen har  möjligheter att öka på lönen med egna handlingar såsom högre tjänstevillighet. Vietnam har fortfarande spår av låg servicekultur. Man sparar på att ge information, hotellgäster flyttas utan förvarning från ett rum till ett annat, officiellt förväntar man inga dricks men ser besviken ut om turister inte ger dricks och allt serveras med en trött, ointresserad blick som är helt annorlunda än i till exempel Thailand. Men jag tror absolut att detta är en övergångsperiod som säkert förbättras inom den närmaste framtiden.

Asien, exotism, mat, resor, ruoka, Vietnam