Polen blev bekant för mig redan på 1990-talet, då jag jobbade en sommar på Muzeum Wojska Polskiego, Polens armémuseum. Jag bodde i Warszawa som blev bekant som en tråkig betongstad med ett vackert grönområde, Lazienki-parken. Mina utflykter till andra delar av Polen visade dock på betydligt vackrare städer och sevärdheter: Östersjöstaden Gdansk, den röda riddarborgen Malbork och det religiösa centret Czestochowa.
Efter det har jag rest till bland annat Krakow, som är betydligt mera intressant än Warszawa. Krakows gamla stad Stare Mesto, de judiska Kaszimierz-kvarteren och borgen Wavel är klassiska sevärdheter men lika intressant är betongförorten Nowa Huta i all sin fulhet. Från Krakow åkte vi med buss till Zakopane, en skid- och kurort i Tatra-bergen, men det var svårare att hitta skapliga vandringsrutter med höga bergsutsikter i Zakopane än på den slovakiska sidan av Tatra.
Förutfattningen om polsk mat omfattar främst kål, rödbetor och tunga kötträtter. Det finns mycket mera! Under min tillvaro i Warszawa lärde jag mig att gilla förrätten gurksoppa, och till huvudrätt serverades ofta brödpanerat kött. Jag smakade också på pierogi, som var köttravioli med rostad lök, men vill också lyfta fram anka samt griskassler med plommon och pepparrotssås. I Zakopane säljs på gatan stora oszupa-ostar med rökt smak och tyvärr fick vi inte köpa en mindre bit av de enorma ostarna.
De polacker som jag stötte på var oerhört gästfria. De bjöd mig hem till söndagsmiddagar och ville veta om mig och mitt hemland. De berättade om hur de lärt sig att hitta metoder att spara pengar i det dagliga livet för att få de låga lönerna att räcka till. Speciellt i stora anskaffningar använde de sig av storinköp för många för att få priset ned för var och en. Det är också lätt att underteckna att Polen är kanske Europas mest katolska land för den förra påvens ansikte dyker upp överallt och det är säkert lätt att underteckna att han har haft en stor betydelse för polackernas nuvarande identitetskänsla.
Europa, mat, Polen, reseupplevelser, resor
