Travelfood

En del av denna artikel baserar sig på en rundtur i Balkan i april, men också på andra resor i regionen. Då Balkan är på sätt och vis enhetlig och på sätt och vis mycket mångfaldig, kom jag till att jag vill skriva en gemensam artikel om området förutom de enskilda ländernas artiklar. I april fanns det relativt få turister i området trots att det med lite tur kan vara lika varmt som under sommaren. I bergsregionerna förekommer svala vindar och nätterna är kalla.

Den religiösa mångfalden är tydlig för just Balkan. Det finns det katolska Kroatien, de grekisk-ortodoxa Serbien, Montenegro och Bulgarien, de muslimska Bosnien-Hercegovina och Albanien samt Makedonien som har lite av allt. Förutom detta finns det oftast minoriteter i alla länder. Språket låter lika i områdets alla länder, men det skrivs med kyrilliska bokstäver i Bulgarien, Serbien och Makedonien. Av alla huvudstäder är det Zagreb och Belgrad som har en västerländsk känsla i stadskärnan. Annars är förstadsområdena gråa och fula, eller till och med totalitära och nationalistiska som i Skopje.

Att göra en rundtur i Balkan är inte lätt, för det är inte så simpelt att resa från ett land till ett annat. Serbien har kanske områdets bästa tågförbindelser (till exempel i Montenegro och Albanien saknas persontågtrafik helt) och i andra länder är de långsamma och opraktiska. Till vissa städer, såsom Sofia och Tirana, är det svårt att komma med flygförbindelser. Busstransporten fungerar väl, men är förstås rätt långsam. Resetjänsterna är främst riktade mot östeuropeiska turister. En annan sak som gör självständigt resande svårt är den konstiga obligatoriska polisregistreringen i Serbien och Makedonien.

Maten i Balkan är kanske det som binder länderna till varandra. Man kan hitta cevapcici (malda kött-stänger) nästan överallt, men också burek / börek, som är en sorts kött- eller spenat- eller ostpirog. Köttspett är också vanliga. Vid kusten är det lätt att få skaldjur och fisk, och i Bulgarien får man en fräsch gurk-joghurt-sallad, som kallas för tarator.

Eftersom städerna ser rätt likadana ut (oftast domineras de av en gammal fästning), är det lättare att hitta mångfald på landsbygden och i naturen. Om man jämför gamla, makedoniska bysantinska kloster med moskéer och minareter i byar i Albanien, förstår man hur stora skillnader det finns i Europa. Och hur lätt det blir konflikter i Balkan. Om man rör sig på egen hand i Balkan, märker man snabbt att ens kunskaper i engelska och tyska inte räcker till för att man skall till exempel kunna köpa biljetter eller sköta restaurangformaliteter. De lokala i Balkan är kanske inte världens mest öppenhjärtiga inför sina turister, men de känns äkta och själv har jag aldrig upplevt hotfulla situationer där även om jag har väntat på bussar mitt i natten i stadens mitt.

Balkan, Europa, mat, reseupplevelser, resor