Maa Country Land,På svenska,Yleinen

Marocko

06.11.2011, travelfood

Efter att fartyget hade nått Tanger på Marockos nordkust efter en kort sjöresa från den spanska hamnstaden Algeciras, hade jag tänkt fortsätta rätt snart med Interrail-tåget mot de gamla kulturstäderna Fez och Meknes samt de mera kända Marrakesh och Casablanca. Mitt besök i Marocko slutade dock i Tanger. Det är kanske inte rätt att göra en recension på enbart den upplevelsen, men även detta  är säkert av någon nytta för resenärer.

Så fort jag stigit av fartyget, möttes resenärerna av en hord av unga marockanska män som ville fungera som guide i Tanger.  Det var omöjligt att gå runt dem utan att de krävde någon sorts förklaring till vad man har tänkt göra i Tanger och Marocko. De sade att det är omöjligt för turister att röra sig ensamma i Tanger och att de krävde att få fungera som guide. En följde efter och sade att han fungerar som min guide gratis. Aldrig har jag mött så envisa tjänsteproducenter, inte ens i Indien.  Efter att han hade följt efter mig en stund sade jag att det är OK om han visar runt i Tanger. Naturligtvis förde han mig till sin kusins mattbutik och sin andra kusins kryddbutik och det var inte helt motbjudande även om jag inte var intresserad av dessa varor. Ännu denna dag förstår jag inte hur, men jag köpte faktiskt två små mattor som jag sedan transporterade med tåg genom hela Europa hem.

Till min överraskning ville guiden därefter att jag skulle gå hem till honom för att äta couscous, som hans hustru hade lagat. Hur kunde jag  neka det? Det är säkert varje resenärs dröm att bli bjuden hem till en lokal person för att äta lokal mat. Min guides familj bodde i ett typiskt vitt våningshus och vi satte oss intill ett lågt bord på färggranna dynor. Couscousen var verkligen god och familjens minsta sprang omkring oss hela tiden. Vi åt och diskuterade aktuella saker och jag hade hela tiden en känsla av att detta inte var ett undantagsfall. Det fanns säkert många andra utlänningar som hade besökt familjen på samma sätt som jag. Min guide berättade att arbetslöshet är ett stort problem i Marocko och att genom att fungera som guider upprätthåller de unga sina språkkunskaper, skapar kontakter till Europa och gör något vettigt under en annars sysslolös dag. Efter att vi ätit bad jag att vi skulle återvända till hamnen så att jag kunde ta nästa båtresa tillbaka till Spanien.  Min guide såg lite förvånad ut men ville inte veta varför mitt besök i Marocko blivit så kort. På vägen till hamnen krävde jag att få betala en normal guideavgift för guidens kostnadsfria dag och det hade han inget emot.

Under min hemresa stannade jag en längre tid i Paris och i stadens marockanska kvarter smakade jag på många marockanska delikatesser.  Vad sägs om en mustig harira-soppa med linser? Eller tajine-stuvning med lammkött? Eller bstilla, som är en paj med duva, nötter, ägg och socker?

Efteråt har jag ibland funderat varför min dag i Tanger kändes så lång och tung. Det bästa med resor är att positiva överraskande saker sker, och en lokal kontakt kan säkert lätt svängas till något positivt. Min Interrail var dock i ett sådant skede att det kändes speciellt tungt att ständigt vara tvungen att vifta bort lokala som bjuder på sina tjänster. Det totala bemötandet i Tangers hamn kändes som ett förspel till hur resten av Marocko skulle bli även om många resenärer efteråt har sagt att Tangers trugande är av helt annan kaliber än i resten av Marocko. För resenärer som är intresserade av Marocko skulle jag råda att undvika Tanger om möjligt och istället ge de andra intressanta städerna eller Atlas-bergen en chans att visa en annan sorts gästfrihet.

, , , , ,


Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *